Ångest

Vad är ångest egentligen? Och hur ska man hantera det?!

Jag har gått och funderat en del de senaste dagarna på vad ångest egentligen är. 

Det beskrivs ofta som en känsla bland alla andra. Men är det verkligen det? 

För mig är inte ångest något som liknar en enda känsla, som sorg, oro eller stress. Det är mer som ett berg av känslor som övermannar mig och som jag bara vill springa ifrån. 

En sorg eller ilska kan kännas skön att möta, även om det är jobbigt. Men ångest? 

Nej nej nej...

Är ångest kanske många olika känslor i flera lager? 

Jag fick svaret från en person på instagram häromdagen att ångest för henne kommer när hon glömt bort att ta hand om sig själv på länge. Det var ett fint perspektiv tycker jag. 

En annan kommentar var att det känns som att något fysiskt tar över kroppen. Även det är säkert något som många av oss upplevt. 

Jag har flera gånger suttit i lugnan ro, men så har en liten händelse utlöst ett krig av ångest i mig. Jag kan jag inte ta in någonting eller någon annan person, det är verkligen som att det är en demon som kastar sig runt inne i kroppen och försöker ta sig ut.
Vad behöver jag då? Ta hand om mig själv! 

Jag arbetar ju mycket med känslohantering och med att känna känslor fullt ut. När jag själv gör en känsloprocess så märker jag ofta att det jag trodde jag kände (t.ex sorg) snabbt lättar men att under där ligger det en till känsla (kanske ilska). Ibland kan det ta en god stund att ta sig igenom alla lager av obehag som tryckts ner i stunder där varken tid eller lust funnits att vara i dem. 

Ju mer jag nu kände på vad ångest faktiskt innebär för mig så insåg jag att det är en rädsla för att börja i toppen av det därvkänsloberget. För någonstans inom mig vet jag vad som väntar när jag skalar av känsla efter känsla. Det kommer vara obehagligt. En stund. 

Men - eftersom jag jag har gjort detta många gånger så vet jag också en sak till.
Längst nere vid foten av berget, där är det lugnt. Och behagligt. Där få jag vila. 

Så därför tar jag återigen ångesten vid hornen och börjar min process att känna ALLT. 

Det kanske tar en stund.

Men det får vara okej. 

På andra sidan väntar lugnet.  

// Ida

Kategorier: coaching, hsp, Stresshantering, angest